De tidigare Elitserie-anfallarna Tomas Knutson och Jesper Bryngelson berättar i ett långt samtal om sina respektive karriärer, vad som motiverar dem till att fortsätta spela i Nitro/Nora och hur snabbt livet plötsligt kan förändras. 

Det är en blåsig och regnig lördag på Råslätts IP i Jönköping. Samtidigt som Sverige gör en plattmatch i bandy-VM:s semifinal mot Finland spelar Jönköping Bandy hemma mot Nitro/Nora. Jag är på plats framförallt för att se bortalaget och då inte minst de båda välbekanta namnen som stavar sina efternamn med endast ett S. Jesper Bryngelsons och Tomas Knutsons Nitro/Nora förlorar matchen med 4-3, efter att Bryngelson och Knutson gjort varsitt mål och Knutson endast var en stolpträff på ett frislag i slutminuterna ifrån att kvittera.

En hedersam förlust för Nitro/Nora, men det såg inte ut att vara speciellt roligt där i regnet, snålblåsten och den knottriga isen.
– När man förlorar med uddamålet i de här förhållandena, det är ju då man verkligen funderar på att lägga av. Men sen kommer de där dagarna med bra förhållanden under vintern, då är det inte mycket som slår bandyn när man har växt upp med sporten. Så det är väl därför man fortsätter, man vill ju vara med i ett lag och få allt det här runtomkring, säger Tomas Knutson när jag ringer upp honom dagen efter matchen.

Just det som Tomas är inne på, vad det är som driver dessa två spelare att kämpa vidare med Nitro/Nora efter avslutade karriärer i Elitserien är hela anledningen till varför jag ville prata med dem och göra den här intervjun.

Bryngelson avslutar i moderklubben

Jesper Bryngelson anslöt till Nitro/Nora mitt under den pågående bandysäsongen. Han kommer från en framgångsrik tid i Villa Lidköping men börjar nu summera sin karriär. En karriär som började i just Nitro/Nora, för att sedan gå vidare via Örebro och Motala till Katrineholm. Där blev det sex minnesvärda säsonger för Jesper Bryngelson.
– Det gick väldigt mycket upp och ner i Katrineholm och vi krigade mest om att åka ur eller hålla oss kvar. Men vi skaffade oss väldigt mycket kompisar i Katrineholm och trivdes, så det var väl mycket därför vi blev kvar så länge, säger Jesper Bryngelson.

Men 2004 lämnade Bryngelson ändå Katrineholm och gick istället till Boltic. Ett lag som liksom Katrineholm kämpade i botten av dåvarande Allsvenskan.
– Vi hade ett bra lag första säsongen, men sedan blev det som det blev med allt och vi åkte ur. På ett sätt var det kanske bra att vi åkte ur, för vi trivdes så bra i Karlstad också men när Boltic åkte ur blev vi tvungna att röra på oss. Och då blev det Lidköping.

Det går att hävda att Jesper Bryngelsons karriär tog fart när han kom till Villa Lidköping, precis som det går att hävda att Villa Lidköpings resa mot toppen började när Bryngelson kom till klubben. Då var han 30 år gammal men hade förmodligen sina bästa bandyår framför sig. Villa tog sig tillbaka till slutspel och under de kommande säsongerna spelade laget semifinal nästan varje säsong och med toppen i och med finalen mot Sandviken 2012, som dock slutade med förlust.
– Det var en jättebra tid i Villa, när jag kom nådde vi kvartsfinal som bäst och nu har vi spelat semifinal 5-6 år och en SM-final 2012. Det har varit en fantastisk resa hela vägen och otroligt roligt att få vara med om och bygga upp något sådant. En fantastisk ny arena, vi spelade en rolig bandy och hade mycket publik, det var roligt att spela bandy i Lidköping.

Vad är det som har gjort att Villa har kunnat göra den här resan under din tid i klubben?
– Klubben i sig valde att satsa på bra förutsättningar och att hela organisationen bakom laget skulle vara bra. Det gjorde att vi som lag kunde växa, samtidigt som vi hade en stöttande publik och nästan fullsatt jämt. Det ihop med hård träning gav liksom en helhet som blev väldigt bra.

Och det känns som att du själv var som allra bäst medan du spelade i Villa?
– Man får nog ge åren i Boltic en del, det var ju då jag blev en ledargestalt som gjorde mycket poäng och åkte mycket skridskor, men visst blev det en helt annan sak i Villa. Jag var ändå 30 år när jag flyttade till Lidköping, så det tog nog lite tid för mig att bli riktigt bra. Men då kom man till en otroligt härlig stad att spela bandy i och som sagt hände det mycket i laget, så det var verkligen en jättebra tid.

Jag var ändå 30 år när jag flyttade till Lidköping, så det tog nog lite tid för mig att bli riktigt bra.

Jesper Bryngelson, som varit kapten i Villa under flera säsonger, inledde årets säsong som vanligt men efterhand försvann han ur laguppställningen och strax innan jul meddelades det att Bryngelson lämnade Villa och lånades ut till moderklubben Nitro/Nora resten av säsongen. Tankarna på att avsluta karriären i Nora hade alltid funnits hos Jesper, men nu blev det något tidigare än planerat.
– Villa vill ju föryngra sig och släppa fram spelare från egna led, vilket jag tycker är helt rätt. Men då kände jag också att istället för att stå på läktaren och titta på så kunde jag hjälpa Nora och jag är glad att det löste sig, jag tycker det blev helt rätt beslut. Sen fick jag en fin avslutning i Villa också så det känns väldigt bra.

Livet förändrades för Knutson

Tomas Knutson är född och uppvuxen i Örebro och spelade i moderklubben fram till 2009. Då hade han hunnit med att gå upp och åka ur två gånger med ÖSK och presenterat sig som en målskytt med ett fruktat skott i högsta serien. Det var då han kände att han ville testa något nytt och valde att 27 år gammal flytta till Vetlanda BK, för att testa lyckan i en ny klubb och en ny omgivning.
– Jag ville inte bli en sån spelare som bara hade spelat i ÖSK och när det hade gått så pass bra så ville jag prova vingarna någon annanstans. Tiden i Vetlanda var jävligt kul och utvecklande, jag lärde mig mycket och jag tycker det var där som jag blev en spelare som kunde göra mer än att bara skjuta. Jag hade två riktigt bra år i Vetlanda och med lite flyt hade vi kunnat ta oss till slutspel någon av säsongerna.

Efter två säsonger i VBK ville Tomas flytta tillbaka till Örebro och när Västerås SK hörde av sig blev det därför en flytt till de mesta mästarna. Tomas menar själv att han var som allra bäst när han kom till VSK och såg givetvis fram emot att pröva lyckan i VSK. Sommaren 2011 kom dock att förändra Tomas Knutsons liv och plötsligt kom bandyn i andra hand. Tomas och hans sambo Ida väntade sitt första barn, men dottern, som hade fått namnet Liv, dog i magen samma dag som hon skulle födas.
– Det blev ju en riktig käftsmäll och det gick ju inte att tänka på bandyn då. Varken fysiskt eller mentalt kunde man ju förbereda sig, men man vill ju ändå ge det chansen. Det gick väl okej ändå och på något sätt hämtade jag väl kraft i bandyn, men jag grät ju varje dag den säsongen och vi hade en otroligt jobbig tid.

Tror du att det som hände med er dotter fick dig att trappa ned karriären tidigare?
– Ja, det var en stor bidragande faktor. Man får helt andra värderingar i livet efter en sådan händelse och bandyn blev inte alls lika viktig efter det. Eller inte viktig alls egentligen. Jag försökte ändå i VSK att satsa fullt ut, det var ju dit man ändå hade satsat när man bestämde sig för att flytta från Örebro, att få chansen i en storklubb, men det var otroligt svårt och tog mycket på mina krafter. Pendlingen i bilen ensam flera gånger i veckan var tuff, det var inte många mil utan tårar om man säger så, men jag lyckades ändå att inte tänka på det på bandyplanen. Jag tänker på Liv varje dag fortfarande, men man är ju tvungen lära sig leva med det och lära sig hantera sina känslor.

Pendlingen i bilen ensam flera gånger i veckan var tuff, det var inte många mil utan tårar.

Tomas spelade ändå alla seriematcher och gjorde 30 mål inklusive slutspel första säsongen i VSK. Till andra säsongen fick han inte tränaren Stefan ”Lillis” Jonssons förtroende samtidigt som paret Knutson väntade barn igen, så istället blev det en återkomst till moderklubben ÖSK precis innan Allsvenskan skulle börja. Tomas målskytte ledde ÖSK till kval till Elitserien, där laget föll i en rysare mot Ljusdal.
– Det blev ju ett snöpligt slut mot Ljusdal, jag kommer inte ihåg men vi hade väl sex mål att gå på innan matchen och ledde med 2-0, ändå förlorade vi till slut och missade uppflyttning. Sen var det stökigt i ÖSK och egentligen hela laget lämnade och eftersom jag själv inte längre ville lägga den tiden som krävdes så kändes det bättre att trappa ned i division 1 med Nitro/Nora.

Från division 1 till Allsvenskan

Nitro/Nora låg alltså i division 1 när Tomas Knutson gick dit. Första säsongen tog laget bara tio poäng, men andra säsongen förlorade Nora istället inte en enda match och tog klivet upp i Allsvenskan. Den säsongen fick Tomas sällskap av flera andra spelare med meriter från högre divisioner, inte minst tidigare Örebro-spelare.
– Första säsongen fick man väl acceptera nivån man var på och även acceptera själv att man hade trappat ned. Sen blev det skillnad andra säsongen när vi gick helt rent och gick upp i Allsvenskan. Men även i Allsvenskan har vi fortsatt på samma sätt och vi tränar bara två gånger i veckan till exempel, det var villkoret för att gå upp, vi ville inte träna mer. Vi kanske har förlorat en del matcher på det, men för oss räcker det så, vi vill att det ska vara roligt också, säger Tomas Knutson.

Och den här säsongen fick Tomas och de andra i Nitro/Nora alltså även sällskap av Jesper Bryngelson, som är tillbaka i moderklubben.
– Jag har som sagt haft tankarna på att avsluta i Nora länge, men Division 1 hade inte varit så roligt, så jag ville ändå komma hem nu när de spelar i Allsvenskan. Nu vill man ge klubben ett avtramp och hjälpa till så de hänger kvar där, säger Bryngelson och fortsätter:
– Det har varit väldigt roligt, det är mycket folk som jag känner och de som jobbar i föreningen är samma som när jag var liten. Så jag tycker de har gjort ett bra jobb i Nora och i de matcher vi har spelat har vi spelat väldigt bra mot de bästa lagen.

I matchen mot Jönköping såg både Tomas och Jesper annorlunda mot när jag senast såg dem i Elitserien. Två spelare som båda låg längre bak i planen, drev mer boll och var inblandad i det mesta av Nitro/Noras anfallsspel. Det är väl naturligt att spelare med den rutinen hamnar längre bak i planen och att de får andra roller, för att kunna vara de drivande spelarna som man förväntar sig att spelare av den digniteten ska vara i Allsvenskan.
– Det är ju en jätteskillnad på spel och arenor så klart, men det kommer ju inte som en chock utan det var jag ju beredd på. Så man ju får spela lite annorlunda också, jag spelar väl mer som mittfältare än vad jag gjort tidigare samtidigt som spelet går mycket fram och tillbaka, säger Jesper.

Verkligheten med 7+ och regn måste man acceptera om man vill att bandyn ska överleva.

Matchen mot Jönköping var som sagt ingen bandyhöjdare rent förutsättningsmässigt. Regn, vind och dålig is är visserligen sådant man får räkna med, men det är också det som får mig att fundera ännu mer på vad det är som gör att man som Jesper Bryngelson kan motivera sig till att klivet från perfekta förutsättningar i Lidköping till att åka runt i Allsvenskan med allt vad det innebär.
– Jag brinner ju för idrotten och visst, det är inte världens roligaste när det är 7+ och regn, men så är verkligheten för bandyn. Så den verkligheten måste man acceptera om man vill att bandyn ska överleva och det gäller det istället att gå ihop som grupp och försöka vinna matcherna, säger Jesper.

En säsong i taget

Dessa herrar med endast ett S i efternamnet har många saker gemensamt. Lite olika spelartyper, men båda stabila målskyttar över 25 mål per säsong i lag som huserade längre ner i Elitserie-tabellen. Det är inte heller omöjligt att Tomas Knutson under senare delen av karriären hade kunnat ha samma utveckling i Västerås som Jesper Bryngelson hade i Villa. Sådana saker går dock aldrig att förutse, för ibland tar livet vändningar man inte hade räknat med och framförallt hoppats att det aldrig skulle göra. Nu har Jesper och Tomas det gemensamt att elitsatsningen verkar vara över och att de istället har sökt sig till samma klubb för att någonstans fortsätta utöva den sport de båda tycker så mycket om. Siktet är inte längre inställt högre än så. Tomas Knutson verkar nöjd med tillvaron.
– Jag är nöjd med min karriär och ångrar ingenting. Jag var kvar i ÖSK så länge som jag ville, trots att jag hade många anbud, men när tiden var rätt så testade jag något annat. Så det känns färdigt med eliten och det är skönt att det känns så, jag ångrar verkligen ingenting.

Hur länge till det blir spel för den 33-årige Tomas Knutson återstår att se. Nu är det en säsong i taget som gäller och det är inte ens säkert att han spelar kommande säsong. Tomas vill hellre lägga ännu mer tid på familjen med frun Ida och sönerna Pelle och Ebbe.
– Jag är inte hundra på något, jag funderar på var man lägger tiden. Några säsonger till jag väl egentligen spela, för jag känner inte att det är helt dags att sluta ännu, så vi får väl se hur det blir när det väl drar i gång igen.

Det är så många som har sagt i fem år att de ska sluta men spelar fortfarande, så man ska nog passa sig för att utesluta någonting.

Även Jesper Bryngelson funderar på hur många fler säsonger det blir, men han utesluter inte att det blir fortsatt spel med Nitro/Nora även nästa säsong.
– Jag har inte bestämt någonting, så vi får se, det kan bli en säsong till. Jag tycker det är så många som har sagt i fem år att de ska sluta men spelar fortfarande, så man ska nog passa sig för att utesluta någonting, skrattar Jesper Bryngelson.
– Då får vi hoppas att vi hamnar i södra serien igen, annars blir det nog tufft att få honom att åka från Lidköping, säger Knutson när han får höra att Bryngelson inte stänger dörren för nästa säsong.

Jesper Bryngelson pendlar alltså från Lidköping till Nora, inte bara för att träna själv utan också ibland för att hjälpa till som tränare i Nitro/Noras ungdomslag.
– Jag tycker det är väldigt roligt att det finns ungdomslag i Nora och att de håller i gång verksamheten, så då vill man ju vara med och bidra. Kan jag finnas med och visa upp något från den erfarenheten jag har så är det förhoppningsvis nyttigt, menar Bryngelson som inte heller utesluter en framtida karriär som tränare när spelarkarriären väl är över.

Avslutningsvis passar jag på att ställa en fråga till Tomas på det tema som ofta diskuteras i bandy-Sverige, nämligen vilket bra lag Örebro SK skulle kunna ha om spelare med ÖSK med moderklubb vände hemåt. Finns det några planer på detta för de som liksom han är födda runt 1982?
– Det är väl någonting som det alltid har pratats om, men det är ett långskott. Om du tänker på Jesper Eriksson och Robin Sundin till exempel så tror jag det är tveksamt om de skulle vara intresserade. Vi börjar bli gamla också, så det är bättre att ÖSK gör som de gör nu, att satsa ungt istället för på oss gamlingar, skrattar Tomas Knutson.