På söndag börjar bandy-VM i Ryssland, givetvis med en av Sveriges största försvarsspelare genom tiderna, Andreas Westh. Möt honom i en intervju om karriären, jakten på SM-guld och betydelsen av bandy-VM.

Han är kanske Sveriges genom tiderna främste försvarsspelare. Han har spelat bandy på högsta nivån i mer än 20 år och i landslaget i mer än 15 år. Han har spelat tre SM-finaler, 12 VM-turneringar och vunnit fyra VM-guld. Alla vet vem han är och ofta brukar den sympatiske Kilaforssonen omnämnas som bandyns främsta ambassadör. Ändå är min uppfattning att det har gjorts alldeles för få intervjuer med Andreas Westh.
– Nja, jag vet inte det, det har funnits många men sen vill man ju förnya sig också, haha. Men man märker ju att åren går, spelarna som är lika gamla som mig har ju försvunnit, som Stefan Erixon som jag kamperade med i många år. Det är många som har försvunnit, det är inte längesedan jag kände mig som en av de yngre, säger Andreas Westh.

Det är dagen efter att formstarka Bollnäs har besegrat Villa Lidköping hemma på Sävstaås och klivit upp på tredje plats i Elitserien. Andreas Westh och jag träffas i receptionen på Grand Hotell mitt i stan och sätter oss ned för att göra just en sådan där intervju som jag upplever är så sällsynt med en av svensk bandys allra största. Han som började sin bana på skolgårdens uppspolade is hemma i Kilafors och som 1993 tog klivet upp i Bollnäs Bandys A-lag.
– Då var Bollnäs ett topplag i division 1, nuvarande Allsvenskan och jag fick en bra väg in i det. Det var skillnad mot att kliva in i ett sånt lag jämfört med ett Elitserielag, det var bara att växa in i det som 16-17-åring.

Vid den här tiden låg Bollnäs alltså i Division 1 och hade i nästan 10 år kvalat upp till högsta serien. 1997 tog laget äntligen klivet upp igen och Andreas Westh minns att det då var fest i Bollnäs.
– Vi spelade avgörande matchen i Uppsala mot Sirius och det var ju som att vinna en SM-final när vi kom hem. Det var ett jäkla intresse, Bollnäsborna hade väntat så länge och bandyn har alltid varit väldigt stor i staden, säger Westh.

Alla i Bollnäs vet hur matchen har gått och bandyn gör att vår lilla stad lever upp.

Bollnäs är en stad där bandy har en väldigt stark ställning och där en fredagskväll på Sävstaås är lika med fest. Varken fotbollen eller ishockeyn har lag på hög nivå och därför har intresset för bandyn alltid varit stort i staden. I dag har Bollnäs Bandy kanske inte längre samma höga publiksiffror som på 90-talet när föreningen tog sig tillbaka till Elitserien, men intresset är fortfarande väldigt stort.
– Det är roligt att vara bandyspelare i Bollnäs, man blir igenkänd och folk är väldigt intresserade. Jag har svårt att jämföra med andra städer, men jag skulle tro att Lidköping och Bollnäs är nära besläktade, två städer där bandyn har väldigt stark ställning. Jag tycker det är underbart att folk engagerar sig, det spelar ingen roll om det är ett litet barn eller en gumma på 75 år, alla vet hur matchen har gått och bandyn gör att vår lilla stad lever upp.

Tre år i Sandviken för att bli bättre

2003 var tongångarna dock inte lika positiva och det fanns många problem inom Bollnäs Bandy, framförallt ekonomiska. Spelarna hade svårt att få sina löner och en av de som tröttnade på problemen var Andreas Westh. Därför bestämde sig Andreas Westh för att bryta kontraktet med Bollnäs och istället skriva på för Sandvikens AIK.
– Många tror nog att jag gick dit för att vinna ett SM-guld, men det hade fått komma på köpet i så fall. Jag var ganska trött på strulet i Bollnäs och jag ville ta chansen att spela i ett ännu bättre lag, för jag ville bli bättre och den chansen fick jag i SAIK.

Det blev tre säsonger i Sandviken innan Westh vände hemåt till Bollnäs igen. Något SM-guld blev det aldrig med SAIK, laget förlorade den finalen man tog sig till under Wesths tid där, 2005 mot Edsbyn.
– Jag hade tre härliga år i SAIK som jag värdesätter högt och jag har fortfarande bra kontakt med dem. Men jag förstår inte hur jag orkade pendla, det skulle jag aldrig göra i dag. Jag började jobba halv sju i Bollnäs, åkte till Sandviken klockan tre och var hemma runt nio, tio på kvällen, varje kväll. Sen fick jag hemlängtan, säger Andreas Westh.

Den hemlängtan tog honom tillbaka till Bollnäs, där han har blivit kvar sedan dess. Andreas Westh säger att Bollnäs Bandy är en klubb han känner utan och innan och att det är just det som får honom att trivas där. Under den här sejouren i föreningen har Westh och Bollnäs haft en topp runt 2010-2011 när laget spelade två raka SM-finaler, men förlorade mot Hammarby och Sandviken. Sedan blev det tuffare för Bollnäs igen, när Per Hellmyrs lämnade och ekonomin gick i botten. Säsongen 2013/14 missade laget slutspel och alla spelares kontrakt sades upp i januari 2014.

Jag ville ju ha det kvar, så det blev något slags ställningstagande tack vare känslorna för klubben.

Under den så kallade silly season 2014 ryktades det om en återkomst till Sandviken för Andreas Westh och han medger att det var väldigt nära att han skrev på för en andra sejour i de svartvita. För en utomstående hade det varit logiskt om Sveriges främste libero lämnade ett lag som såg ut att vara i spillror för att istället gå till de regerande mästarna. Men så blev det inte, för till slut var det känslorna för Bollnäs som fick avgöra.
– Då var det illa med Bollnäs Bandy, inga bra rubriker så jag började fråga mig ’va fan ska hända med Bollnäs?’. Jag ville ju ha det kvar, så det blev något slags ställningstagande tack vare känslorna för klubben. Många spelare var besvikna efter säsongen som hade gått, men vi fick ihop ett lag som skulle kriga om slutspel. Men sen kom ju bomben med Hellmyrs och Berlin och då ändrades förutsättningarna radikalt.

Så du visste ingenting om Hellmyrs och Berlin när du skrev på för tre säsonger i Bollnäs?
– Nej, jag visste ingenting då, det gick någon månad sen kom de två. Jag tror det gick väldigt snabbt och jag visste det väl 2-3 dagar innan de släppte nyheten. Vi fick också in Jocke Forslund som tränare då och han har gjort mycket för vårt spel och gjort att vi spelar mer SAIK-inspirerat.

Det hände väldigt mycket på en kort tid där, i januari sades kontrakten upp och i maj värvades två av världens bästa spelare. Hur ser du på det som hände så snabbt?
– Det har varit en jäkla resa, men Bollnäs har ju alltid stuckit ut lite grann. Bollnäs har varit en färgklick i alla år med mycket publik och mycket intresse, sen kommer två sådana värvningar av en extern sponsor, klart det trissas upp då. Så det blev ju speciellt och inte helt lätt för oss heller, förväntningarna blir ju skyhöga när man får in sådana spelare, men jag tycker vi har gjort det bra.

Starkt förknippad med liberopositionen

En glädje och ära att spela VM

På söndag börjar bandy-VM i Uljanovsk i Ryssland. För Andreas Westh blir det trettonde gången som han representerar Sverige i ett VM, sedan första gången i Haparanda och Uleåborg 2001. I och med det är han näst efter Andreas Bergwall den spelaren som har deltagit i flest VM. Och det råder inga tvivel om att Westh tycker om att spela bandy-VM. Enda sedan han fick debutera i landslaget istället för en sjuk Marcus Bergwall i en landskamp 1999 har det varit något speciellt att dra på sig landslagströjan, menar Westh, och det var landslaget som verkligen fick honom att satsa på bandyn på ett annat sätt än att ”bara” spela i Bollnäs.
– Som elitidrottsman vill man ju alltid bli bäst och komma till toppskiktet, det är det man siktar på. Skulle inte landslaget finnas skulle det bli väldigt konstigt, spelare kan vara bra, men vart ska man sträva? Så därför tycker jag att landslaget är jätteviktigt och när du väl har spelat dig dit är det en jäkla go känsla, säger Andreas och tillägger:
– Jag älskar att vara med i landslaget, det är en underbar grupp.

Skulle inte landslaget finnas skulle det bli väldigt konstigt, vart ska man sträva?

De uttagna spelarna tycker om landslaget och bandy-VM, men många andra har en annan syn på den årliga turneringen. Årets turnering kommer mitt i slutskedet av Elitserien och innebär ett uppehåll på tre veckor innan de tre avslutande omgångarna stökas av på fem dagar. Därför omges varje år bandy-VM av en diskussion om varför det överhuvudtaget finns. Westh håller med om att det inte är optimalt med uppehållet, men är kluven till vad som är bäst.
– Att det ligger som det ligger är inte bra, det förstör tre veckor av Elitserien. Förra säsongen var det efter säsongen, men det var också lite konstigt eftersom det gick en månad från att man åkte ut kvartsfinalen. För egen del gjorde det inget, jag tränade och höll i gång, men det ska inte vara så att någon inte får vara med för att hans lag åkte ut tidigt. Jag tycker det är svårt att veta vad som är bäst egentligen.

Men du är för att spela VM varje år?
–  Det är roliga turneringar, men sen om man kallar det VM eller Russija-turneringen som förr låg vartannat år vet jag inte, den var lika viktig som VM. Många har åsikter, men jag önskar att fler verkligen fick uppleva hur ett VM i Ryssland är. De som är hemma borde verkligen se vilken skön stämning det är, vilket bra drag det är på läktarna och allt runtomkring. Det är också otroligt hög nivå på idrotten, men det är tyvärr inte ofta det uppmärksammas så.

VM spelas även denna säsong i Ryssland, i Uljanovsk. De flesta bandy-VM spelas i Ryssland och som Westh säger innebär det ofta att VM blir en väldigt speciell turnering. Samtidigt nämner han både VM i Västerås 2009 och inte minst i Vänersborg 2013 som framgångsrika och minnesvärda VM-turneringar på svensk mark. Nu åker den svenska truppen till en plats i Ryssland där Westh bara varit en gång tidigare i samband med en träningsmatch och de svenska landslagsspelarna får utan tvekan se alla möjliga tänkbara platser i det mäktiga landet i öst.

Efter tre raka finalförluster siktar Sverige självklart denna gång på att vinna guld.
– Tittar du tillbaka på de senaste finalerna som vi har förlorat med uddamålet, så är det matcher vi lika gärna kunde ha vunnit. Det är så jäkla jämna matcher och så små marginaler. Förra året i Khaborvosk var något jag aldrig varit i närheten av, jag var tempomässigt helt slut, helt urlakad efteråt. Det blir riktiga tungviktsfajter mot Ryssland och som det ser ut är det ju vi som ska mötas i finalen, men man måste besegra Kazakstan och Finland också. Men vi är där för att vinna guld, det är som vanligt.

Sonen Oskar på väg upp

Nu för tiden funderar inte Andreas Westh så mycket på framtiden längre. Tankarna på att lämna för en annan klubb, som han hade 2014, finns inte längre och oavsett hur lång karriären blir kommer den att avslutas i Bollnäs Bandy. Westh har kontrakt även över säsongen 2016/17 och tar därefter ett beslut om hur det blir med fortsatt spel.
– Jag spelar ut kontraktet, sen får vi se. Det handlar inte så mycket om min egen form, för jag är skadefri och älskar att träna, utan det handlar mer om att orka lägga tiden. Sen kommer det folk underifrån också, inte minst min grabb Oskar som kanske inte tycker det är jättekul att ha farsan i laget. Jag vill inte stå i vägen för en sån kille, säger Andreas om sin 16-årige son Oskar Westh som är en teknisk och talangfull mittfältare i Bollnäs P18-lag.

Intresset är fortsatt mycket stort i Bollnäs och det gör ju också att det är lätt att fortsätta spela för en sådan som Andreas Westh. Inte minst nu när laget ser väldigt bra ut och är med i toppen av serien igen. Det enda som saknas för att bandylivet skulle ha varit perfekt i Bollnäs är den där hallen som det har pratats så mycket om.
– Statusen just nu är att den ska tillbaks till stan på SJ-området och att en finansiär vill gå in med pengar, men tyvärr känns det inte som att det är jättelångt fram. Jag säger, bygg en enkel hall, typ Vetlanda eller Trollhättan. Det står jag för, jag har svårt att fatta att det är så svårt att få fram en hall. Sen har vi haft kanonförutsättningar på Sävstaås hela den här vintern, men man vill ju kunna erbjuda något extra både till spelare och publik.

Intervjun (som enligt mig alltså är en av alldeles för få) med en av svensk bandys största och mest meriterade spelare lider mot sitt slut. Så även kanske karriären för Andreas Westh. Kvar finns dock en målsättning, en viktig match kvar att vinna. Efter tre förluster i SM-finaler är det givet att det Andreas Westh saknar och helst av allt vill vinna är SM-guld med Bollnäs.
– Jag vet ju hur tufft det är, men det vore fränt att vinna ett guld för Bollnäs. Det vore pricken över i:et. Så det är väl det man får sikta på innan kontraktet går ut, säger Andreas Westh.