På sista dagen för övergångar blev den förre Falu BS- och Vetlanda-målvakten Jonas Persson klar för IFK Vänersborg. Möt ”Skorven” i en stor intervju om hans 20 år som målvakt på bandyns högsta nivå.

Det är första lördagen i januari 2016 och Vetlanda BK har precis förlorat hemma mot IFK Kungälv. På vägen ut ur Sapa Arena möter jag upp Jonas ”Skorven” Persson, han som i sju säsonger hade Vetlanda som hemmaplan. Vi åker hem till huset i Vetlanda där han och sambon Kicki Sigfridsson bor, men jag visste inte riktigt vad jag ville få ut av den planerade intervjun med Jonas. Han var en av de första jag kontaktade när jag påbörjade detta projekt, men det var främst av personliga skäl. Under hans tid i Vetlanda var Jonas Persson en av mina favoriter och jag ville prata om hans karriär och hur steget ned i division 1 har varit. Men intervjun tog en för mig oväntad vändning och när vi nu har kommit några veckor in i januari så har det blivit officiellt att Jonas karriär också har gjort det. Därför fick det här porträttet till slut vinkeln som jag inte hade på förhand.

Men vi tar det från början. Jonas Persson föddes i Kalix 1975 och började spela bandy i hemorten på 1980-talet. Skorven hörde till de ungdomar som i dag är så sällsynta, nämligen de som upp i höga åldrar blandade flera sporter. Jonas spelade både bandy och ishockey på vintern och fotboll på sommaren, men fastnade till slut allra mest för att vara målvakt i bandy.
– I bandyn var det okej att missa någon träning, men det var inte i ishockeyn, där toppade de upp tidigt och det gjorde att de krävde sin egen grav. Jag har alltid varit glad att jag valde bandyn, för jag har fått uppleva så mycket, men man funderade ju på om man gjorde rätt när man hörde att Jarmo Myllys hade 200 000 kronor i månaden i Luleå Hockey, säger Jonas Persson och skrattar.

En annan anledning till att Skorven valde bandyn var att han där hade samma tränare som i fotbollen, nämligen Bo ”Kosa” Johansson som var en ledare som betydde mycket i unga år. Bandyn innebar också många resor och dessutom började sporten bli het i regionen med tre Kalix-lag i division 1 i början av 1990-talet. Skorven är fostrad i Kalix Bandy, men har i olika omgångar spelat i både Nyborg och Karlsborg.

Semifinal första säsongen i Falu BS

2001 var Jonas Persson sugen på att testa något nytt och ville flytta söderut i Sverige. Valet stod mellan två klubbar – Broberg och Falu BS.
– Jag ville testa på något nytt och jag besökte Broberg, så det var väldigt nära. Min dåvarande flickvän hade dock bestämt sig för att plugga i Falun så när BS ringde var det ett väldigt enkelt beslut, speciellt eftersom Falun då också var ett bättre lag än Broberg. Det kändes mer spännande och vi skakade i stort sett hand på telefon.

Bytet till Falun gick dock inte smärtfritt, då Kalix stoppade honom och gjorde honom till ettårsfall (vilket även hade hänt tidigare när Jonas gick till Karlsborg). Falun ville inte lösa ut honom och Skorven fick stå vid sidan av när Allsvenskan började. Falun inledde med tre raka förluster, vilket inte var acceptabelt i ett lag med målsättning att gå till dåvarande Elitserien. Därför gick Falun med på att lösa ut Skorven och han fick debutera. Borta mot det Broberg/Söderhamn han tidigare nobbat.
– Jag hade inte spelat ens en träningsmatch och vi började med 0-1 direkt. Men vi vände och vann med 4-1 och hade sen sex raka segrar som tog oss till Elitserien i sista omgången. Sen kom vi trea i Elitserien och vi var laget som släppte in minst mål.

Johan Kruse avgjorde kvartsfinalen på hörna och sa att ’varenda cell i kroppen jublade’.

Debutsäsongen slutade i semifinal för Falu BS, efter en omgång med fem matcher i kvartsfinalen mot Villa Lidköping.
– Vi såg ju till att Stefan Nordén aldrig fick spela någon semifinal, haha. Nej, men det var härliga matcher där vi fick kämpa för att vinna hemma men förlorade klart borta. Vi vann sista avgörande hemma på Lugnet inför nästan 3 000 åskådare och Johan Kruse avgjorde på hörna. Han sa att ’varenda cell i kroppen jublade’ och så var det verkligen. Sen mötte vi ett alldeles för bra Sandviken, men det var häftigt att spela semifinal.

Den semifinalen innebar dock slutet på Falu BS storhetstid, som bland annat hade tagit föreningen till SM-final 1999. Stora stjärnan Sergei Obuhov lämnade och säsongen efter fick Falun kvala sig kvar i högsta serien. BS pendlade sedan mellan att ta sig till fortsättningsserien eller Elitserien fram till serieomläggningen 2007/08. Sejouren i den nya Elitserien blev bara ettårig då Falu BS slutade sist.
– Det var på gång ett par år, men det fanns en vilja i laget att träna och kriga så vi tränade oss kvar i flera år. Men till slut håller det inte, speciellt inte när föreningen hade det så tufft ekonomiskt som de hade. Jag hade en otroligt fin tid i Falun och där kände man sig verkligen uppskattad när man gjorde något bra.

Vetlanda det kortsiktiga valet

Det här var 2008, Jonas Persson var 32 år gammal och trivdes med sitt jobb som lärare på Lugnet i Falun. Han kände dock att det var för tidigt att sluta satsa på bandyn och gav den en chans till före den civila tillvaron. Återigen stod valet mellan två klubbar, IFK Vänersborg och Vetlanda BK. Valet föll till slut på den sistnämnda.
– Jag fick ett bra intryck av Vänersborg men jag valde Vetlanda kortsiktigt för jag tyckte de hade det bästa laget då och det var viktigt för mig eftersom jag var lite äldre. Jag sa dock till Vänersborg att de hade något bra på gång på lång sikt, så jag tycker det var rätt beslut då, men sen på slutet har kanske Vänersborg sprungit om och jag såg kanske rätt i kristallkulan.

Nästan åtta år senare korsas alltså nu Vänersborg och Jonas Perssons vägar igen, men först blev det sju säsonger i Vetlanda BK. Sju blandade säsonger, där den första var den bästa, precis som i Falun. Laget tog sig till kvartsfinal mot Sirius och vann första matchen hemma. Förlorade andra knappt på övertid och sedan stort i tredje matchen. Det blev ingen ny semifinal för Jonas Persson i Vetlanda och de kommande säsongerna skulle handla om allt från kvalspel till kvartsfinaler.
– Den där förlusten mot Sirius var sur, det var på väg mot straffar i andra matchen och jag är säker på att vi hade tagit dem där. Hade vi vunnit den så vet man ju inte hur de som sedan lämnade hade resonerat, för tyvärr var det så flera gånger i VBK att vi byggde upp något bra men sen snabbt tillbaka till ruta 1 för att flera lämnade.

Varför tror du att tongivande spelare hela tiden lämnade VBK under din tid där?
– Precis på samma sätt som när jag valde mellan Vänersborg och Vetlanda, de valde det bästa laget. Står man och stampar på samma nivå säsong efter säsong så vill man kanske ta genvägen till att spela de stora matcherna och landslaget istället för att fortsätta försöka i samma lag. Jag tror inte det handlade om att de fick mer pengar någon annanstans, utan det var nog istället möjligheten att komma till en ännu proffsigare förening än VBK som lockade.

Står man och stampar på samma nivå säsong efter säsong så vill man kanske ta genvägen till att spela de stora matcherna.

Tiden i Vetlanda slutade 2015 när föreningen valde att satsa på de yngre målvakterna Philip Svensk och Christian Boman istället för att förlänga med Jonas Persson. I intervjuer i samband med detta var han tydlig med att han tyckte Vetlandas beslut var felaktigt.
– Jag kanske framstod som bitter och det var ju inte så att jag ville klamra mig fast på något sätt, men jag ville säga att jag tyckte deras beslut var fel. Det var ärligt av dem att säga att de ville föryngra och jag måste säga att de skötte det på ett bra sätt. Rätt eller fel vet man aldrig, men det finns inga hard feelings från min sida och jag tror inte det gör det från deras sida heller.

Men du tyckte själv att du hade en minst en säsong kvar som målvakt i VBK?
– Det är faktiskt inte säkert, för jag var otroligt less efter förra säsongen. Jag kände inte att det var värt det att lägga ned så mycket slit för att eventuellt gå till slutspel. Jag har inga problem med att träna hårt, men det finns gränser i och med jobb och resor för att lägga ned tiden och det lockade inte då att bara kanske gå till slutspel.

Hållit nollan i alla landskamper

Jonas Persson har varit målvakt i bandyns högsta serie i mer än 20 år. Han har spelat tre officiella landskamper och har i dessa stått för den svårslagna bedriften att hålla nollan i alla tre. Under sina år i Kalix, Falun och Vetlanda har han sett bandyn utvecklas men däremot menar Skorven att själva målvaktsrollen inte har utvecklats så mycket under dessa år. Den stora skillnaden ligger i utrustningen.
– Det är klart att utrustningen har betytt en del, men har ju tagit på sig mer skydd, man såg ju ut som en orienterare med de gamla grejer. Handskarna är också en stor skillnad, alla har ju skumgummi för annars skulle aldrig fingrarna hålla. Men tittar du på Anders Svensson och Andreas Bergwall som har varit med länge så har ju inte de ändrat sin spelstil så mycket på 20 år, mer än att utrustningen har ändrats. Jag tycker inte de nya målvakterna ser annorlunda ut heller, men däremot tror jag att många skulle kunna bli ännu bättre på skridskoåkningen för balansens och förflyttningarnas skull.

Jag hörde en intervju med Björn Hellman i Kalix för ett tag sedan, där han sa att detta var första säsongen som Kalix hade särskild målvaktsträning. Är det något som stämmer för flera klubbar?
– Jo, det är nog bättre i vissa klubbar, men jag tror det är eftersatt i många klubbar. Där finns ett stort utvecklingsområde. Oftast har de varit någon gammal spelare eller annan bra person som skött uppvärmningen, men ingen som man kan bolla idéer med eller så.

I diskussionerna kring Jonas Perssons styrkor och svagheter som målvakt har det ofta sagts att utkasten är hans stora svaghet. Att det har tagit för lång tid att sätta i gång spelet och att lagen han har spelat i inte har kunnat utnyttja frilägen efter målvaktskast som många andra lag kan. Skorven har noterat detta under åren, men tycker att det har varit oförtjänt kritik.
– Jag kan hålla med om att det inte är min styrka, men hur många assist på utkast har du sett den här säsongen? Många lag vill ju spela på att lägga ned bollen, för då styr man spelet själva, slänger man i väg den vet man inte vad som händer. Det är ett vapen för de målvakter som har det, men jag tycker absolut inte att det är ett måste för målvakterna. Jag menar, mittfältarna vill ju ha bollarna, har man Johan Löfstedt på mitten finns det ju ingen anledning att han ska åka och titta på långa målvaktskast.

Har man Johan Löfstedt på mitten finns det ju ingen anledning att han ska åka och titta på långa målvaktskast.

När var du som bäst då?
– Jag vet inte, första säsongen i Falun när vi släppte in minst mål i Elitserien, då fick man mycket självförtroende av att vinna många matcher. Ingen säsong i Vetlanda sticker ut, jag har väl hållit en mer jämn nivå. Men det är så svårt, vad är en bra säsong? Jag kan vara otroligt stolt över säsongen vi höll oss kvar, när vi hade kniven mot strupen och var tvungna att slå Kungälv och Vänersborg. Det är sådana matcher man kommer ihåg, de betydde så mycket för alla inblandade.

Mitt under samtalet om målvaktsrollen och utvecklingen de senaste åren byter Skorven ämne och låter som så många andra som var med för 20 år sedan.
– Har du tänkt på vad oroligt snäll bandyn har blivit? Det händer ju ingenting i matcherna. Inte för att jag vill se fula saker, men jag vill se känslor. Jag tror det hänger för mycket hänger på poängen nu, alla är så rädda för att bli utvisade och då blir de rädda för att släppa på. Men när det väl släpps på, då är ju bandyn häftig alltså.

Ville hellre spela än vara tränare

Efter uppbrottet med Vetlanda för snart ett år sedan fortsatte karriären i division 1 i Målilla GoIF. När det var klart att han skulle lämna Vetlanda hörde många allsvenska och division 1-klubbar av sig, men sak skiljde Målilla från de andra och gjorde att valet föll på de rödvita.
– Alla som ringde ville ha mig som tränare. Jag tyckte det var konstigt, varför skulle jag vara en bra tränare bara för att jag har spelat på elitnivå? Jag kände mig fortfarande som en bra målvakt och Målilla var de enda som sa att de ville ha mig som målvakt. För när jag var ute och sprang själv så tänkte jag ju inte några tränartankar, utan det var spela som gällde. Det kändes också skönt att göra något annat och helt nytt, vilket Målilla var för mig.

Det här var någonstans om jag tänkte att den egentliga vinkeln skulle ligga i intervjun. Om hur Jonas Persson gått ner i division 1 och hur han upplever skillnaden mot Elitserien. Och visst, vi pratade länge om hur domarna var bättre än förväntat, om hur Målilla har många välskolade spelare som vill bli bättre och att det därför är roligt att spela där. Men att många spelare inte har några avtal, utan att man får acceptera att det ibland kommer andra saker före en träning. Vi pratade om hur det utanför isen var väldigt likt Elitserien och att skillnaderna på föreningarna i sig inte var så stora, vissa saker fungerar till och med bättre i Målilla än i Elitserien.

Och inte minst pratade vi om Målillas publikstöd.
– I Målilla är det väldigt bra stämning på matcherna, det är fantastiskt roligt med 250-300 åskådare på matcherna och en klack som åker till bortamatcherna med full buss. Det finns väldigt mycket känslor och ett stort engagemang även i division 1 och många derbymatcher som man inte upplever i Elitserien. Ska man se division 1-bandy ska man se Målilla, för där får man stämning!

Ska man se division 1-bandy ska man se Målilla, för där får man stämning.

Men istället för att fokusera på division 1 tog intervjun alltså en oväntad vändning. Jonas Persson berättade nämligen om förhandlingarna med Elitserie-klubben IFK Vänersborg, som ville ha honom i truppen resten av säsongen. När vi träffades i början av januari var ingenting klart, men 15 januari, sista dagen för övergångar inom svensk bandy, blev Skorven officiellt klart för IFK Vänersborg.
– Jag är riktigt sugen på att få den här chansen att spela vara med i en Elitserie-klubb och ett slutspel igen. Det känns spännande att få mäta sig med de bästa igen och få möjligheten att komma till en ny förening. Jag har fått ett väldigt positivt intryck av Vänersborg, bra lag, bra tränare, bra hall och det känns som en proffsig förening, säger Skorven när jag ringer upp honom efter övergången.

Uppbrottet med Målilla blev dock inte helt smärtfritt. Förhandlingarna har varit långa under säsongen och Jonas hade hoppats på en smidigare lösning än att det blev klart sista timmarna på sista dagen. Själv fick han inte möjlighet att berätta för de övriga spelarna i laget och få ett riktigt avsked i Målilla. Istället stoppades han från spel i Målillas match den 15 januari.
– Jag fick beskedet precis innan jag skulle åka. Jag hade räknat med att spela matchen och sen efteråt kunna berätta för killarna i laget och kunna ta deras besvikelser, frågor och kanske rent av skäll. Men det fick jag inte och då blev det tyvärr inget bra avslut i Målilla.

Från Målillas sida har det uttryckts missnöje i samband med övergången och givetvis är föreningen inte nöjda med att släppa sin stjärnmålvakt mitt under säsongen. Skorven menar samtidigt att en sådan här övergång var aktuell redan innan han skrev på för Målilla.
– Redan innan jag skrev på så ville jag ha en klausul för att man vet aldrig, sådana här saker kan bli aktuella. Det ville inte Målilla men man sa ändå att man var beredda att lösa det i så fall. Det är som sagt tråkigt att det blev ett sådant här avslut, men jag har haft en väldigt fin tid i Målilla och jag har bara positiva saker att säga om den föreningen.

Det känns ändå som att det har blivit diskussion kring flera av dina övergångar. Två gånger blev du ettårsfall i Kalix och så nu dessa två händelser i Vetlanda och Målilla. Är det tillfälligheter eller ser du ett samband?
– Nej, jag tycker verkligen att det bara är tillfälligheter. Kalix satte en lite för hög prislapp och i Vetlanda var det inga konstigheter, mer än att jag sa vad jag tyckte och därför blev det uppmärksammat. Jag tycker inte att jag har kunnat göra något annorlunda, jag har alltid försökt vara ärlig med vad jag vill göra.

Rådet till alla spelare: Utbilda er

Säsongen 2015/16 kommer alltså Jonas Persson att avsluta i IFK Vänersborg, ett lag som ser ut att gå till slutspel. Hur det blir nästa säsong är fortfarande oklart, i vilken klubb det blir spel, om det blir spel överhuvudtaget. Skorven verkar dock rotad i Vetlanda där han trivs med sitt jobb som lärare i Nässjö. Att utbilda sig till lärare var något han gjorde under tiden han spelade i Falu BS, ett beslut han inte ångrar.
– Det är väl en bra sak jag har gjort under karriären, att utbilda mig. Det gör att det är så mycket enklare att inte vara på elitnivå längre. Att plugga och spela bandy är den ultimata kombinationen, man kan styra sin tider och missar man något i skolan så får man alltid en chans till. Så det är en kombination jag vill rekommendera alla bandyspelare, ta vara på tiden.

Jonas säger också att han hittat många andra intressen som kommer kunna fylla tiden när bandyn är slut och att det förra säsongen, efter att tiden i Vetlanda tog slut, kändes lättare än förväntat att inte identifiera sig som Elitserie-spelare. Det har funnits tid att satsa på jobbet, på huset och att spela fotboll i division 5 eller att ta upp golfkarriären. Nu blev visserligen nedtrappningen bara tillfällig och kanske beror det också på svårigheterna att skilja sig från en sport man älskar så mycket. Inte minst om man som Jonas Persson fortfarande känner att man har något att ge på elitnivå.
– Jag har fått uppleva så otroligt mycket inom bandyn och den bästa upplevelsen är egentligen alla möten med människor, jag tror att jag har få fiender efter 20 år i högsta serien. Man minns mycket av stämningen runt omkring och det kommer man ta med sig.

Och till slut slöts cirkeln med IFK Vänersborg?
– Haha, ja det var väl inget jag räknade med att det skulle bli så men det är väldigt inspirerande. Jag ser verkligen fram emot det här nu, avslutar Jonas Persson.

 

Fakta: Jonas Persson

Ålder: 40 år

Roll inom bandyn: Spelare i IFK Vänersborg

Klubbar som spelare: Kalix Bandy, Nyborgs IF, Karlsborgs SK, Falu BS, Vetlanda BK, Målilla GoIF, IFK Vänersborg.

Bästa bandyupplevelse: Jag tror ändå den där femte och avgörande kvartsfinalen mot Villa. Det stod i lokaltidningen att det var ’sång på läktarna modell engelsk ligasång’ men jag hade inte hört ett ljud, jag var så fokuserad. Det är något särskilt med just den matchen och vinsten.